2007-10-15

Öppen eller Öppen är Frågan

Jag håller med Klas Hammar i inlägget "Ooxml framtidssäker plattform", CS 7/9-07. Isos regelverk och processer samt medlemmarnas interna beslutsprocesser liknar inte de regelverk som en öppen standard borde följa.

Men det verkar som om Microsoft håller med mig (se mitt debattinlägg ”Format viktigare än kostnad”, CS 7/9 -07), eftersom företaget försökt påverka besluten i sin riktning. Det tråkiga är att många som anslutit sig senare inte verkade intresserade av innehållet i beslutet – bara att det skulle bli ett beslut.

Tyvärr strävar det i motsatt riktning mot en mer öppen attityd för standarder i allmänhet. Kanske är det dags att bilda en överordnad funktion som genomlyser standardiseringsarbetet i Sverige?

Jag noterar även att Klas Hammar har svårt för namn – eftersom jag snabbt fick ett nytt förnamn, men mer intressant är att han anser att ooxml faktiskt följer kraven för en öppen standard. Men gör den verkligen det?

För det första påstår han att ooxml inte ska innebära några royalty- och licensavgifter. Det finns ett antal frågetecken kring påståendet. Dels hänvisar Microsoft till en ”Royalty-free reasonable and non-discriminatory”-licens (Rand) som ingen har sett . Och för vilka versioner av ooxml gäller licensen? Är det öppenhet?

En intressant tanke som vi har råkat utför i samband med Vervas upphandling är att en statlig myndighet tvingar ett företag/användare att köpa Microsoftprodukter för att kunna svara på upphandlingen (vilket alltså går stick i stäv mot ett öppnare samhälle).

Om det krävs ett program för att läsa och skicka in dokument till staten är öppenheten helt bortblåst!

Se på katastrofen med Katrina, där Fema utestängde många användare genom att kräva Internet Explorer 6 eller högre för att få hjälp (se faktaruta punkt 1).

Att Ecma ska underhålla ooxml är en sak, men vem kommer att äga och utveckla den och till vems fördel? Förresten är Ecma en sluten organisation som i praktiken består av branschen, där omröstningar inte är öppna för allmänheten. Återigen synd för öppenheten. Ecma brukar även kallas för ”gräddfilen” till Iso, så det är nog inte så underligt att Microsoft valt det spåret (se faktaruta punkt 2).

För det andra tycker jag att Microsoft inte uppfyller kraven på att ooxml är väldokumenterad. Att den är innehållsrik är inte det samma som väldokumenterad! 6 540 sidor måste plöjas igenom, och de är inte de allra lättaste heller. I praktiken är det omöjligt för någon annan än Microsoft att använda standarden. Roland Orre hade i kommentarer till Microsoftartikeln ett antal tänkvärda argument (se faktaruta punkt 3).

Free Software Foundations jurister konstaterade redan för ett år sedan att odf inte innehåller patent eller andra regler som +skulle äventyra att dokumentformatet inte skulle kunna definieras som en öppen standard eftersom Sun har frånsagt sig alla rättigheter för de patent som finns i odf (se faktaruta punkt 4).

Det gjorde företaget 2005, men varför tjatar Klas Hammar om det i dag? När det gäller hur Microsoft har hanterat sina patent finns det fortfarande frågetecken.

Den bästa sammanställningen kommer från Nya Zeeland. Den är lång, men innehåller även andra analyser (se faktaruta punkt 5).

Men den mest intressanta frågan är: Eftersom Microsoft inte ”verkar ha” några invändningar mot odf, varför använder det sig inte av odf och vidareutvecklar den? Den är ju redan en accepterad iso-standard. Odf innehåller inga inlåsningar eller royaltyavgifter. Jag vet svaret: Om de accepterar den skulle de behöva slåss på samma villkor som open office eller andra kontorstillämpningar.

Är deras självförtroende så lågt att de inte tror att de skulle kunna hantera det? Oavsett, om de också använde odf, skulle Vägverkets önskan gå i uppfyllelse, men även miljontals andra användare.

Klas Hammar hävdade att många företag använder ooxml som svar på frågan om den tillhör en leverantör. Det finns ännu fler som använder odf, men skillnaden är att alla även har rätt att använda och utveckla den – utan royalties.
Jag har inget problem med att företag tar ut licenser för produkter, de kostar trots allt en massa pengar att utveckla, men att ta ut pengar för att använda ett dokumentformat, är det samma sak?

Jag ställer återigen frågan: Vem äger egentligen din information? Jag tror att svaret kommer att skrämma dig.